Jag var väldigt lockad att vända på mig och somna om när klockan ringde imorse, men jag masade mig upp. Efter lite stretch kändes det inte så illa, men jag har tagit som vana att somna till på bussen. Både skönt och jobbigt, jag är helt yrvaken när det är dags att gå av...

Det är hårdkörning på koreon som gäller nu. Enstaka delar och hela alltet. Om o om igen. Fokus på fötter, armar, knän och blick. Och på att orka allt utan att dö av andnöd någonstans i mitten.

Det är mycket nu och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Ena sekunden känns allt kanon o nästa känner jag mig som en riktig nybörjare...

OP idag men imorgon blir det vila. Jag ska hälsa på K som har en alldeles nykläckt bebis att visa upp. Älsklingen hoppas att det kan få fart på mina icke-existensiella moderskänslor men jag tror inte det. Har träffat mga bebisar utan att det har hänt ngt.