Har börjat med min läxa, det är jobbigt och svårt och inte kul på något sätt. Men jag hoppas att den är en väg åt rätt håll, kan inte tänka mig att det är för inget.

Älsklingen mår bättre idag, kommer han bara ihåg att äta som han ska och sova och inte jobba så mycket som han gjort senaste tiden så borde hans blodsocker vara på gott humör. Om han inte sköter sig så får han stryk av både mig och hans chef som faktiskt vill ha sina medarbetare levande.

Foten känns lite bättre idag, men fortfarande svullen. Den ska få stå ut med lite yoga ikväll vare sig den vill eller inte.

Nu dagen snart slut, nya sängkläder sedan är det dags att sova. Den började mer dramatiskt än jag hade önskat, när jag varit vaken i ca 45 min så hörde jag ett konstigt flämtande, stönande ljud. Det visade sig vara älsklingen som fått problem med blodsockret, han halvstod i sängen och hyperventilerade och vägrade låta mig komma nära. Efter ca tio minuter så insåg jag att jag inte skulle klara det här själv och ringde efter ambulans. Först var älsklingen allt annat än sammarbetsvillig och slog omkring sig, men när vi fått i honom lite juice kunde de sätta nål och ge glukossprutor rakt in i blodet. Efter trekvart kunde de åka igen, och jag var tvungen att ringa pappa för att hinna till start.

Vi vet inte varför han blev konstig idag, antagligen konstiga mattider, sovtider och för mycket jobb den senaste tiden. Han hade inte ens lågt blodsocker, utan det var ganska normalt, men blev ändå bättre när det fick bli lite högre. Anledningen till att vi måste bädda om är att han kissade på sig, det har aldrig hänt förut. Det kommer att bli en ny bäddmadrass kan jag lova, tror inte den överlever att bli tvättad igen...

Loppet gick bra, jag var där i god tid tack vare pappa och stod i startfållan 50 min innan första start (jag startade i grupp 3). Träffade en gammal klasskompis, M, där med. Jag visste att hon skulle springa, men trodde inte att vi skulle hitta varandra. Vi pratade fram till start och sedan sprang vi ihop hela vägen, och det gav massor att ha någon att springa med. Jag lyckades trampa snett och ramla strax efter 1 km, men foten klarade sig ända tills jag kom hem då den svullnade upp. Nu är den lindad och ska få vila några dagar.

Jag kom i mål på 58,03 min och är extremt nöjd. M drog ifrån de sista hundra metrarna och kom i mål 13 sek innan mig, men då var jag helt slut och orkade inte spurta ikapp. Vi har bestämt att hitta fler lopp att springa ihop. Eftersom vi bor en bit ifrån varandra så får vi träna separat och sedan träffas och springa ihop. Tycker jag låter som en ypperlig idé.

Min välförtjänta medalj på kjolen som jag sprang i

Resten av dagen har älsklingen och jag slappat i soffa och tittat på film, lagom efter ett lopp. Älsklingen mår bättre och det var han som tvingade mig till loppet, jag hade stannat hemma om han hade bett mig.

Imorgon är det måndag och dags att börja med min läxa, jag har skjutit upp den hela tiden...

Dags att sova nu, jag och kissarna. Älsklingen kommer nog inte hem på några timmar, jag hoppas att jag kan somna ändå. Tror inte att min sovcocktail är så bra om jag ska orka prestera imorrn, men jag är trött så det borde inte vara något problem...

Jag har lagt iordning det jag ska ha på mig imorrn, bestämt kläder, frukost och vad jag ska ha med mig. Älsklingen kommer inte ha hunnit gå när jag går, men han är inte hemma när jag är tillbaka. Jag får bege mig ensam till loppet, men det gör inget, finns inte så mycket att göra för någon som bara står brevid.

Jag är nybadad, har rakat benen och klippt till luggen som blivit för lång. Helt perfekt med andra ord...

Har bakat idag, och lagat mat som blev ok. Kunde varit godare, men det gick ner. Såg klart på "Shutter Island" med, lite för rörig för min smak trots att jag älskar sådana filmer. Slutet var bra, helt i min stil.

Ska bara titta till kotten och ge honom mat innan det är dags för sängen. Jag hoppas att jag somnar fort, orkar inte stressa över förlorad sömn idag...

Älsklingen åkte till jobbet vid nio idag, han pussade på mig innan han gick. Kommer att sakna honom i helgen, men ska se till att hålla mig sysselsatt. Har just fördruckit mig på te och tittat på "The Virgin Suicides", tänkte baka lite bröd och nyttiga chokladbollar snart. Kanske ta ett varmt bad, det är otroligt kallt här inne och jag fryser så jag skakar (nope, jag har inte feber).

Älsklingen tyckte att jag skulle baka muffins och komma till hans jobb med dem, men så snäll är jag inte. Orkar nog inte ta mig utanför dörren idag, har ingen anledning till det heller, bättre att stanna inne och ladda inför morgondagen.

Missen har utegångsförbud för tillfället, inatt så kom han in med blodig nos efter att ha varit i handgemäng med en annan katt. Gissningsvis Svartkatt, det är ju hans område häromkring.

"Tycker du det här är illa så ska du se den andra katten"

Missen vill gärna ut och ge igen, men det får han icke. Missar som slåss får stanna inne. Just nu så ligger han och sover på klösställningen och tjurar och katten har gått och gömt sig någonstans.

Jag har fått nya "roliga" hemläxor av min psykolog. Under 1-2 dagar, helst mer, ska jag logga min ångest och mina grubblerier helst en gång i timmen, men minst 3 ggr/dag. Sen ska jag göra en ångesthierarki och lista de saker som ger mig ångest (praktiskt taget allt) och hur mycket ångest jag får av de olika sakerna. Låter kul, eller hur? Jag har inte börjat med något än, men jag har köpt mig en söt anteckningsbok att skriva ner allt i. Jag tycker om ordning och kontroll när det gäller tankar och känslor, vilket min psykolog gärna vill ändra på och skapa oordning och kaos. Vi får se hur bra det går, de två första läxorna består ju av enbart ordning och kontroll.

Har haft en hektisk dag idag. Läkarsamtal (högre dos), psykologbesök (insikter och hemläxor), hämtat nummerlapp (yay!), lämnat dykflaskor (och fick veta att en ny torris är påväg till mig) och storhandlat (mycket mat blev det). Sitter och tar det lugnt i soffan, har just ätit lite för mycket och ska snart dricka en kopp te, dagens första.

Förkylningen känns mycket bättre idag, men jag skippade dagens löpning och sparar mig till på söndag. Vill inte riskera att den tar nya tag, isåfall får den göra det på måndag.

Hann krama på älsklingen imorse innan jag var tvungen att gå, ville inte lämna honom i sängen. Vet ju inte när vi hinner kramas igen... Jag kramade på honom inatt med, men jag var lite borta för jag har hittat en kombination av min sovmedicin och min ångestmedicin som gör att jag sover som en stock. Jag tar den inte ofta, men när jag gör det så fungerar det finfint.

Mina nya träningskläder kom ju igår. Tröjan är lite stor, ska jag köpa linne så kommer det att bli en storlek mindre.

Kort springkjol (med inbyggda shorts) och långärmad tröja

Kort, fodrad, kjol med vind- och regntäta byxor.

Jag är väldigt nöjd med dem, och jag kan säkert ha mina vanliga capribyxor under den gröna kjolen om jag vill ha lite mer om benen. Ska inviga lite av sakerna på söndag, vad beror på vädret...

Älsklingen ringde nyss, han är kvar på jobbet och kommer inte att komma hem förrens sent, sent inatt. Dessutom så måste han jobba sent imorgon och hela lördag och söndag. Jag hatar det. Jag hatar att ta hand om allt själv; städa, diska, tvätta, planera, handla. Jag kommer att få göra allt själv hela helgen och sedan är det ny vecka och då kommer vi inte att hinna ses så mycket igen. Jag saknar honom, jag vill inte vara ensamstående i ett förhållande, jag orkar inte ta hand om allt själv. Jag vill ha hans famn att krypa upp i när vi sitter i soffan och tittar på mer eller mindre dåliga TV-serier. Jag saknar oss.

Började nästan att gråta efter vi hade lagt på, och funderade på att göra något destruktivt men lyckades hejda mig. Det blev te istället. Och ingen gråt, jag gråter så sällan sedan jag började med antidepp och det löser egentligen inget. Men det känns bättre för stunden och jag vill må bättre NU! Men det finns inget att göra förutom att planera för några ensamma dagar, och hoppas på bättre tider.

Imorgon har jag fullt upp så jag slipper tänka på ensamheten. Samtal med endokrinolog, psykologbesök, hämta nummerlapp, handla på veganaffär, lämna dykflaskor, handla i vanlig affär, klappa på katten och missen. Kanske dö en smula.

Läkarbesöket idag gick bra, min läkare är mycket trevligare än jag mindes som tur är. Ska vara sjukskriven på 50% fram till slutet av oktober, sedan upp till 75% fram till veckan innan jul. Sedan är mina dagar slut, och jag håller tummarna för att jag inte måste bli sjukskriven av en eller annan anledning igen, det blir illa isåfall. Ska träffa läkaren igen någon vecka efter att jag har gått upp i tid, så får vi se hur det går.

Känner mig förkyld idag, hade ont i halsen i natt och var uppe och tog en värktablett. Nu känns halsen bättre, men jag är lite snuvig och krasslig. Har inte tid att vara sjuk, ska ju springa Tjejmilen på söndag! Jag kan vara sjuk sen... Men jag jobbar hårt med Echinaguard, C-vitamin och te, och idag ska jag bara dö i soffan när jag kommit hem så jag hoppas att det går över.

Mina nya träningskläder kommer idag, UPS kommer förbi jobbet och lämnar av dem. Måste olyckligtvis betala tull o annat otrevligt, men det får man tyvärr räkna med när man köper utanför EU. Men nya kläder är kul, då kan jag ha dem på söndag om inte förkylningen säger stopp!

Kom nyss, blir sen dag på jobbet idag, men älsklingen kommer säkert hem sent så han märker ingenting... Min läkare höll med mig om att jag är sjukskriven för att bli frisk och inte för att agera hemmafru när han jobbar mycket. Måste ta tag i det här innan han blir för bortskämd.

Fick precis mail från min vän K, hon och maken är på safari i Sydafrika och hon skickade bilder på lite djur som de hade sett. Jag är avundsjuk, väldigt avundsjuk... Nästa långresa kommer garanterat att bli till Afrika för att titta på djur, Kolmården är inte riktigt samma sak.

Det är bra dykning i Afrika med, ännu en anledning till att åka dit. Måste prata med älsklingen bara, det är inte gratis att åka dit så vi måste se över våra finanser. Men hade vi råd med Filippinerna i våras så har vi nog råd med Afrika nästa år.

Jag är avundsjuk, det är jag ganska ofta på det ena och det andra, men jag är inte missunnsam. Jag tycker att de har förtjänat resan och hoppas att de har jättekul och tur med väder och djur, men avis är jag. Och avundsjukan driver mig till att göra något åt det, bland annat att spara pengar så jag kan åka själv. Missunnsamma människor sitter bara hemma och är bittra och tycker synd om sig själva och hoppas på inga djur och orkan för de som är borta.

Avundsjuka som drivkraft är bra, avundsjuka som gnager och förtär är enbart av ondo.