Direktlänk till inlägg 2 september 2010
Älsklingen ringde nyss, han är kvar på jobbet och kommer inte att komma hem förrens sent, sent inatt. Dessutom så måste han jobba sent imorgon och hela lördag och söndag. Jag hatar det. Jag hatar att ta hand om allt själv; städa, diska, tvätta, planera, handla. Jag kommer att få göra allt själv hela helgen och sedan är det ny vecka och då kommer vi inte att hinna ses så mycket igen. Jag saknar honom, jag vill inte vara ensamstående i ett förhållande, jag orkar inte ta hand om allt själv. Jag vill ha hans famn att krypa upp i när vi sitter i soffan och tittar på mer eller mindre dåliga TV-serier. Jag saknar oss.
Började nästan att gråta efter vi hade lagt på, och funderade på att göra något destruktivt men lyckades hejda mig. Det blev te istället. Och ingen gråt, jag gråter så sällan sedan jag började med antidepp och det löser egentligen inget. Men det känns bättre för stunden och jag vill må bättre NU! Men det finns inget att göra förutom att planera för några ensamma dagar, och hoppas på bättre tider.
Imorgon har jag fullt upp så jag slipper tänka på ensamheten. Samtal med endokrinolog, psykologbesök, hämta nummerlapp, handla på veganaffär, lämna dykflaskor, handla i vanlig affär, klappa på katten och missen. Kanske dö en smula.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|