Idag har jag tränat på att göra fel på jobbet. Det var inte planerat, det brukar det inte vara, o att få reda på det mitt under ett möte med folk som letar saker att attackera gjorde inte saken bättre. Jag ville helst gömma mig under bordet och gråta, men det kunde jag inte så jag stannade kvar och höll ut och så redde vi ut allt till slut.

Min psykolog skulle ha varit så stolt.

Jag har under rätt lång tid varit skyddad från folk och fel på jobbet, jag och chefen har jobbat runt det för att undvika onödig stress. Men det är oundvikligt i längden, alla är mänskliga och då blir det fel. Jag bara önskar att det första kunde ha varit lite mindre och inträffat vid ett bättre tillfälle.

Det är snart dags att lämna kontoret och bege mig mot studion, mitt andra hem.

Så... Målet uppnått, jag kom med i SM!! Yay!! Nu har jag börjat landa och insett att jag måste uppträda. Inför folk. Alldeles ensam!! Hjälp, hur ska det här gå?

Det är dessutom rätt kort om tid till tävlingen, en månad med en helg som försvinner till Pole Art. Trots att jag har låt, koreo så gott som klar och outfit planerad så är det mycket som ska ordnas på kort tid.

Jag börjar med OP redan imorrn.

Ska planera min tid, vad jag ska göra när och hur jag ska hinna med. Stackars älsklingen kommer att se mindre av mig än tidigare, men det är bara fram till tävlingen. Jag hoppas att han överlever :)

Nu ska jag jobba några timmar till innan det är dags för stretch och perimär på Nivå 4!

Mitt kämpande har betalat av sig.