Ute i ingenstans.

  Cebu City. Stor, smutsig, överbefolkad.

Underbar.

  Kyrkogården på Malapascua, alla viloplatser är lika värda

Kunde inte somna, inte så oväntat. Sov några timmar på vägen hem och hjärnan tycker att klockan är sex timmar fel. Inte konstigt att det blir konstigt.

Hämtade ut paket (polehalsband, byxor, fjärrutlösare), släppte ut missarna och tog itu med trädgården. Alla fallna löv och elaka kirskål har utrotats, även om de senare kommer tillbaka bara jag vänder ryggen till.

Missen springer runt med bara halsband och katten har sele och koppel till sitt stora förtret, men trivs rätt bra ändå. Det finns ju både fåglar och löv att lura på.

Älsklingen sover. Jag tror att jag ska byta plats med honom när han vaknar. Efter en lång dusch, jag har längtat efter hemmadusch.

Semestern har inte varit nådig mot midjemåttet, tre veckors dekadens har den effekten. Och den kolhydratstinna kosten har inte hjälpt till heller. Imorgon börjar återhämtningen, en löptur runt kvarteret, dans och stretch står på schemat. Lugn start, vill inte ta sönder något nu när revbenen äntligen verkar ha läkt.

På måndag träder jag in i studion igen, jag har längtat och drömt. Äntligen är det dags...

Hemma igen. I landet där det inte luktar brända löv överallt, man kan spola ner toalettpappret utan att riskera stopp i rören, man måste ta körlektioner innan man får körkort och där jag hänger min hatt.

Katten och missen har gosats med, kotten kontrollerats och stången kramats.

Älsklingen har ramlat ner i sängen för det blev inte mycket sömn på planen och jag ska följa efter snart. Sedan är det dags att ta itu med tvätt, post och hämtning av paket.

Och bara njuta av hemheten.

Nedräkning på gång snart igen. Inte många dagar kvar på semestern och det känns både vetmodigt och skönt.

Jag kommer att sakna värmen och det prestationslösa vardagen, men jag saknar katten och missen, dansen, min säng och att kunna slänga toalettpappret i toaletten utan att behöva oroa mig för stopp i rören.

Det har vari lugna dagar här på Magic Island, ett gated community till resort med verkligheten utanför.

Igår fick jag fotvård och pedikyr av en tant som berättade massor om sitt hårda liv och sina barn och hur hennes ena dotter nästan blev traffickingoffer i Malaysia. Det är så främmande från mitt eget liv, så långt bort.

Idag var jag inne till staden Moalboal och kände mig som en apa på zoo. De stirrar, pekar och skrattar men är väldigt trevliga och hälsar hela tiden.

Jag tittade på gamla kyrkan, marknaden, slakteriet med en stackars gris som var på väg att möta sin skapare.

Gick runt och tittade och fotade och åkte sedan till resorten igen.

Lyssnar på när de styckar dagens middag: en 20 kg makrill som en lycklig fiskare fick upp på sin lilla båt.

Älsklingen plaskar i vattnet ett tag till, jag längtar efter lunch.

Imorgon ska vi på utflykt till ett vattenfall och på torsdag är det dags att åka till Cebu för en natt innan vi åker hemåt igen. Det ska bli rätt skönt att återvända till verkligheten.

Vi är tillbaka efter några dagar på en båt mitt ute på havet, 12 timmar till närmsta hamn.

Mäktigt.

Efter tre dagar hade jag tröttnat på vätan överallt, blåsten, människorna, att bara ha vatten eller cola zero att dricka, att bara ha sallad och vitt bröd att äta.

Jag är ingen sjömänniska. Men jag glömmer det så lätt.

En vecka kvar. Jag har kisselängtan och dansabstinens. Bävar inför första passet efter semestern, det känns som att jag har tappat allt. Men jag längtar.

Försöker låta bli att tänka på de fluffiga allt för mycket, det finns en risk att jag kommer att börja gråta då. Jag hoppas att de har det bra, har inte hört något annat. Jag undrar om de gråter efter mamma o pappa eller om de nöjer sig med att kissa i varje vrå. Jag får veta snart, för snart och inte snart nog.

Flygresa och bilfärd imorgon, sedan framme i Paradis 2.0 Har jag hört. Ingen dykning för mig, jag har tröttnat på att bli våt, bara lugn o ro o sömn o massage. Innan verkligheten attackerar igen.

Älsklingen är på avskedsmiddag, jag fick ont i magen och gick till rummet. Det är fräscht här och första riktiga duschen på en vecka var guld värd.

Bilder finns massor, jag vill bara kunna redigera dem innan jag lägger upp dem. De kan alltid bli bättre.

Nu vill jag sova, hoppas att jag vaknar när älsklingen knackar på dörren så att ahn slipper sova i korridoren. En natt i en säng som inte rör sig ser jag verkligen fram emot.

Bilder från paradiset: