Jag hade fel, livet och jag kommer inte alls överrens. Hela universum verkar ha ngt emot mig för tillfället och jag börjar bli rätt less.

Ryggstretchen igår gick bra, vi var bara fyra st så det var riktigt lyxigt. Massor med styrka och teknik i uppgångarna från brygga och jag har verkligen börjar fatta galoppen. Och jag kan göra waterfalls med raka armar igen. Jag kan inte andas i dem men jag kan stå och det är en början.

Benstretchen var däremot enbart kaos. Hårdkörde hamstrings men med mina dumma ben så kände jag inte så mkt i hamstrings. På höger ben så kände jag nästan bara i insida lår och på vänster så kändes det i rumpa och vad. Jag har löjligt stela vader upptäckte jag igår. Pikstretchen som brukar gå jättebra gjorde vi med fötterna mot ett block så de blev flexade och jag kom ingen vart för vaderna tog emot. Hamstrings kändes det dock inget alls i...

På slutet körde vi överspagat med fokus hamstrings och då ballade min höftböjare ur. Jag låg med vänster ben fram och det gick inte alls så bra som det brukar. När jag skulle upp så kunde jag inte resa mig för min vänstra höftböjare gjorde så otroligt ont! Lyckades lirka mig ur tillslut men det gjorde fortfarande ont och strålade ner ända till foten och jag var helt orkeslös. Nelle trodde att jag hade sträckt mig men det var den mosade höftböjaren som gjorde ont, inte den som sträcks i spagaten så jag tror inte det.

Idag känns det bra igen, inget ont eller ömt eller varmt och jag kan trycka o stretcha utan smärta men jag har fortfarande ingen aning om vad det var.

Jag börjar tröttna på min dysfunktionella kropp, jag vill kunna stretcha och göra framsteg, inte bara få bakslag hela tiden. Allting går åt fel håll...