Älsklingen kom iväg trots allt, borde vara framme snart. Skönt för både han och mig, jag tycker inte om när planer ändras fort utan förvarning.

Missen är bättre, såret är fint och han har fått trattfrihet och har varit ute två svängar. Det blev både han och jag glad över, mer mjauande och jag hade strypt honom :P

Dansade när jag kom hem, kul! Men frustrerande, jag klarar fortfarande inte en full invert! Så arg på migsjälv, jag vill kunna. Vet inte vad jag gör för fel, borde kunna vid det här laget :P

Har ingen film på mina försök, älsklingen tog den bra kameran att filma med och den första jag använde här hemma var inte tillräckligt bra. Säkert lika bra det med tanke på hur dåligt det gick.

Lyckades dock med cross ankle release! Yay! Och fick det på film. Lite stolt trots mina misslyckade inverts.

Cross ankle release!

En liten video, men jag glömde visst att sätta på ljudet :P

Imorrn blir det OP med Z och drop-in stretch. Jag har lite svårt att stretcha här hemma, inga bra ytor att glida på och en droppe feghet eller två.

Nu ska jag sussa sött snart, har en lång dag framför mig imorgon. Jag förväntas tydligen att göra saker på jobbet med :P

Älsklingen ringde för en timme sedan, precis innan han satte foten på Arlanda Express. Han hade glömt en av sina viktiga diabetessprutor hemma. Väldigt smart när man ska till utlandet i några dagar, verkligen.

Han skulle göra ett försök att hinna hem och hämta o sedan tillbaka, jag hoppas verkligen att han hinner för jag vill inte träffa honom hemma på det otroligt dåliga humör som han garanterat kommer att vara på ifall han inte kommer iväg.

Dessutom hade jag sett fram emot lite tid för migsjälv och stången.

Dagen går fort och sakta. Jag är trött och längtar hem. Har svårt att samla mina tankar och blev nervös efter samtalet från älsklingen. Men inte allt för lång tid kvar innan jag får stämpla ut och simma hemåt.

Det verkar bli en sån där dag idag. En tigerdag. Helt utan anledning. Jag tror att han tar igen för förra veckan då han sov och samlade krafter till attack. Jag känner av dem nu.

Det är jobbigt att tänka och göra saker med alla elefanter i magen som hoppar hage eller rep eller vad de nu gör. Det känns iaf. Mycket.

Jag får domningar i kroppen och känner mig gråtfärdig fast jag vet att jag inte kommer att gråta. Det gör jag bara till böcker.

Ändå har dagen gått bra. Jag har ringt jobbsamtal, lämnat meddelande och blivit uppringd utan att jag gömde mig eller ramlade av stolen när telefonen ljöd. Jag var saklig och förståelig och personen i andra änden försökte inte äta upp mig.

Tro inte att det jaga tigern på flykt, han verkar mätt och bryr sig inte om att jag inte matar honom.

Jag ska ta mig igenom dagen, sedan hem och dansa bort tigern. Hur det än går med dansen.

Missens sår ser fint ut, men han får vara trattkatt ett tag till. Inte populärt kan jag säga, men så fort den åker av så slickar han på såret och det får han inte.

Förhoppningsvis kan han slippa tratten ett tag i eftermiddag och få gå ut ett slag innan mina trumhinnor jamas sönder.

I eftermiddag åker älsklingen till utlandet och lämnar mig ensam med djuren i några dagar. Tar med sig den bra kameran att filma med dessutom så jag får se om det blir någon film av dagens planerade poleträning. Kan göra ett försök iaf :)

Planen för träningen i eftermiddag är inverts, snurrarna vi lärde oss i söndags och cross ankle release. Med kudde under så jag inte får hjärnskakning av att ramla ner.

Och stretch. Jag ska ner i spagat, åtminstonde på det bra benet. Nu!

Inga andra planer mer än att överleva dagen. Som vanligt med andra ord.