Det känns bra nu, riktigt bra. Sov gott inatt, vaknade knappt när älsklingen kom och lade sig, och hade en katt bredvid kudden ett slag.

Vägen till jobbet var kantad av uppfriskade kyla, frost och vackra träd följt av hett te, inspiration och tillförsikt.

Livet kunde knappt vara bättre.

Ändå undrar jag och väntar på att det ska bli värre, väntar på att tigern ska bli arg och morra och riva och bita. Att det ska bli jobbigt att vakna, jobbigt att leva, att andas. Att den här hösten ska bli lika svart och lång som förra årets som jag knappt minns något av alls förutom mörker.

Och att det kommer kännas värre den här gången för nu har jag längre att falla.

Varför kan jag inte bara vara?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet är rätt så stressat för tillfället med jobb, pole-SM-arrangering, skola och allt annat som ska hinnas med. Men jag tar en dag i taget och hoppas på det bästa.     Idag blir det iaf pole efter jobbet, längtar redan.  ...

Nu så är jag nästan helt frisk, jag känner mig mkt piggare och gladare än jag gjorde förra veckan. Så dags att sätta igång med hårdträning igen!   I söndags så var jag på workshop med Henrikka Roo och lärde mig massor med nya, roliga trick som ja...

Igår var en lång, men väldigt rolig dag. Jag hade en photoshoot med Nina Reed och det var så kul! Utmanande, men kul. Jag ser fram emot att få fina bilder framöver, jag vet att jag inte kommer att bli besviken för hon postade den här förhandsbilden p...

Jag har inte blivit helt frisk ännu, inget ont i halsen eller feber, men hängig och orkeslös, så det har inte blivit mkt träning den här veckan. Har tagit mig till yogan två gånger, men utöver min klass i måndags så har det inte blivit ngn pole för m...