Ska snart lägga mig, älsklingen håller på att packa det sista inför avresan mitt i natten inatt. Jag kommer alltså att vakna till ett tomt hus, förutom katten, missen och kotten. Jag hoppas att han får det kul i The Sunshine State, en del av USA jag inte varit i.

Jag kommer att sakna honom.

Har tränat pole i min ensamhet, det var jobbigt och svettigt och jättekul. Hon som jobbar i receptionen, typ, var snäll nog att låna ut sin Ipod till mig så jag fick musik med. Det gjorde det hela ännu roligare. Nu har jag fler blåmärken och ont lite här och var, men det är det värt.

Tränade det vi lärt oss, försökte få ordning på snurrarna och tjuvtittade under stretchen på de som går några klasser över mig.

Utlovad bild från Malapascua:

Solsken och vita stränder

Nu har jag tyckt synd om mig ett tag, frotterat mig i ångesten och tröttnat. Jag är fortfarande inte över det hela, kommer jag någonsin att bli, men jag orkar inte lägga all min energi på det. Kan inte ta det med en klackspark som andra, men dagen kan bara bli bättre, eller?

Missen har blivit av med tratten nu och fick gå ut igår kväll. Överlycklig, både misse och matte, men han var inte ute så länge första gången. Kom in, åt, såg sig omkring, sedan ut igen. Kom in inatt och lekte rövare med katten så vi fick stänga sovrumsdörren för att kunna sova. Hade en ledsen katt imorse, hon tycker inte om att bli utestängd.

Jag verkar vara smittsam. Min handledare på jobbet fick höra en stor varningsklocka i fredags när han kom hem och livet inte var som det borde. Han lyssnade, pratade med chefen och har det nu lugnare. Det räcker med en av mig på den här firman.

Idag kände han sig bättre, jag känner lite ansvar för att ingen annan ska hamna där jag hamnat, vill dem alla väl.

Älsklingen och jag har dessutom bestämt att åka till Filippinerna nästa vår igen för två veckors ohämmat dykande. Längtar redan till de vackra stränderna på Malapascua och att få dyka och se fina fiskar och söta sköldpaddor. Hoppas vi har mer tur med hajarna än förra gången, det var lite hajbrist då.

Önskar jag hade en vacker bild att lägga upp, får ta det när jag kommer hem ikväll. Kommer att vara ensam, älsklingen åker till Florida med jobbet inatt och kommer hem nästa måndag. Vill åxo, men ska ta hand om katter och hundar så kommer att ha fullt upp här hemma.

Det gick åt skogen med min ångestträning igår. Kom glatt till samlingsstället några minuter i sex, bytte om och var klar tre minuter över. Då hade de som skulle springa redan gett sig iväg och jag var ensam och snopen kvar.

Det tog ett tag innan jag insåg att de redan försvunnit, de kunde lika gärna ha varit sena så jag stod och väntade och hade ångest och beslutsångest ett långt tag, men medan minuterna tickade iväg och ingen fattade vad jag menade så insåg jag att jag var lämnad. Det höll på att bli gråt, men jag snikade mig in på ett FoS Crosspass så jag fick träning men inte som planerat. Såg dem sen i omklädningsrummet efteråt och kände mig ännu sämre, älsklingen fick ge massor med kramar när jag kom hem.

Detta bevisar att människor är onda och man kan inte lita på någon av dem. Och att jag är obetydlig och lätt att glömma. Fick visserligen en ursäkt på mailen, men det hjälper inte så mycket.

Idag kommer att bli en jobbig dag med det här i bagaget, sov dåligt och känner mig allmänt nere. Ska gå på Open Pole efter jobbet, det är något att se fram emot åtminstonde.

Halva dagen har gått och jag lever än så länge, och har varit produktiv! Är stolt över migsjälv, och det känns bra att kunna bidra och vara mer än bara slöseri med utrymme. Nu måste jag bara komma igång och fråga saker, det är ett av mina stora problem.

Har anmält mig till ett millopp i mars, Premiärmilen. Måste se till att min löpning inte rinner ut i sanden som den brukar, utan ska kämpa mig igenom resten av hösten och vintern. Även om det säkert kommer att bli svårt med motivationen emellanåt. Det skulle säkert vara bra om jag kunde hitta några att springa med, som idag, men jag gillar även ensamheten i löpningen.

Har vunnit på Triss idag, två gånger! Köpte min månatliga lott och vann 50:-. Bytte mot två nya lotter och vann 50:- på en av dessa. Undrar om jag ska utmana ödet igen eller ta pengarna i handen?

Första dagen på 75 %, än så länge går det bra även om jag inte lyckats jobba något fast jag varit här i över en timme. Var sak har sin tid, jag ska vara här till fem så det är ingen brådska. Jag försöker mest att inte gömma mig på toaletten.

Det var inte så enkelt att gå upp imorse, mörkt och kallt ute, men jag kämpade på. Frukost, ge missen medicier, tvätta missens svans, mata båda katterna, ut i kylan. Jag överlevde, nu ska jag bara lyckas göra samma sak resten av veckan med.

Missen är i hundhuset just nu, för när jag skulle lägga mig igår så upptäckte jag att han hade kissat i sängen! Mysigt, verkligen... Det mesta hamnade i täcket som hamnade i tvätten, men vi fick skrubba på madrassen en hel del så jag fick sova på en blöt fläck. Hade en handduk över, men den blev ju blöt efter ett tag såklart.

Kattkräk, imorrn åker han ut. Såret ser fint ut så ikväll tänkte jag att han kan få slippa tratten och få gå ut som han gnällt om i flera veckor nu.

Ikväll grupplöpning. Ångesten över det tar bort ångesten över jobbet lite, vilket kan förklara varför det var enklare än jag trodde att komma hit.
Det ska bli kul att springa, det var ett tag sen jag sprang långt, men det ska bli jätteläskigt att träffa nya och okända människor. Tur att vi ska springa, inte mycket tid till att prata då.

Sov länge imorse, väldigt länge för att vara mig. Vaknade och hörde hur det regnade så vände mig om och somnade om istället. Vissa dagar orkar jag helt enkelt inte.

Missen håller på att klättra på väggarna här hemma, nästan bokstavligen. Hans sår läker fint, men är fortfarande lite för stort för att han ska få gå utan tratt, och speciellt inte utomhus. Inte för att jag tror att han vill ut i regnet, men han är ju inte särskilt smart så man vet ju inte... Vi får stå ut med hans gnällande lite till helt enkelt, det ska bli skönt när han kan gå ut igen.

Förmiddagen spenderades med att hänga upp dyksakshängaren igen, det gick mycket fortare än jag trott. Nya, starka pluggar så nu ska den förhoppningsvis sitta tills det är dags att ta ner den. Det blev mycket rum i syrummet, nu kommer jag tom fram till symaskinen vilket inte är en odelat bra sak för då vill min psykolog att jag ska sy och det är väldigt ångestframkallande.

Ska iväg på stretch nu, ska bli skönt att få sträcka på benen och ryggen även om det är både jobbigt och smärtsamt. Men vill man vara fin...

Älsklingen är inte hemma än, kommer om 1,5-2 h med mat förhoppningsvis. Jag har lekt hemmafru och diskat och tvättat, men inte dammsugit. Får väll lämna det åt morgondagen, eller tvinga pojken om han skulle vara hemma som omväxling.

Annars har jag inte gjort mycket idag, springtur och tittat på alldeles för många avsnitt av "House". Tittat på kissarna som ligger och gör ingenting, önskat att jag var en katt. Vissa dagar blir så.

Söt misse innan svansen blev trasig

Har varit relativt ångestfri idag, vilket iofs kan förklaras av att jag inte utsatt mig för några situationer eller tankar som framkallar ångest. Undvikande. Jag börjar bli riktigt bra på det, tyvärr. Men jag har planerat för utsättande på måndag, ska träffa okända och bättre människor för ett löppass i stan, jag är livrädd redan nu men kommer att må så mycket bättre när det är över. Om jag överlever.

Jag får ångestpåslag bara av att tänka på det, bäst att distrahera mig lite igen.

Älsklingen jobbar idag, han åkte tidigt imorse och lämnade mig ensam i sängen. Jag överlever nog, men det är lite tråkigt att han är borta en lördag.

Djuren mår bra, ska snart tvätta missens svans och det kommer inte att bli så populärt.

Kotten verkade vara lite dålig inatt, men jag tror att det beror på att han smaskade i sig för mycket grädde igår. Kottar är laktosintoleranta, men han älskar grädde och fick nog en aning för mycket igår.

Har ju glömt att berätta om konserten! Den var underbar    Neil Hannon är perfekt på alla de vis och en konsert med honom är alltid ren glädje. Hade kramp efter att ha lett hela spelningen igenom. Det här kan jag leva på länge...

Pole igår, jättekul men jättejobbigt. Vi var bara tre st så det blev nästan som privatlektion och det klagar jag inte över. Ska komma iväg på Open Pole i veckan och träna hade jag tänkt. Idag blir det löpning om några timmar när frukosten sjunkit ner.

Ångesten är som den är, inte så mycket att göra åt. Överäter (med flit?) så jag mår dåligt och försöker få upp maten igen. Oftast går det inte så jag mår bara dåligt över det jag ätit och måste träna istället.

Varför kan jag inte vara enkel?