Jag sitter hemma och tittar på dålig tv med henna i håret. Jag har bara tänkt färga håret igen sedan mars, kändes som att det var dags nu. Speciellt som älsklingen hatar lukten och även om det luktar en del efteråt med så slipper han det värsta. Kissarna mjauar runt lite och ibland kommer en eller två springande förbi framför soffan. Söta små mjauissar.

Diskmaskinen går med, och jag antar att jag borde göra något åt dammsugaren som står mitt på golvet, men jag nått min gräns för idag. Måste ju dessutom tvätta ur hennan ur håret om en timmer eller så.

Älsklingen kom fram ordentligt igår, men jag har inte hört från honom sedan dess. Är inte så orolig, kommer att skicka ett SMS innan jag går och sover, om han inte svarar på det så kommer jag att bli orolig däremot.

Får inte mycket gjort på jobbet nu, hela jag går på sparlåga. Jag tänker mycket på vad vi har pratat om i terapin och jag funderar över vad ska ta upp och vad jag tycker om det. Det tar bort mina tankar från allt annat helt enkelt... Men jag försöker, imorrn ska jag ta nya tag och försöka samla tankarna och göra något. Det är jobbigt bara att jag glömmer bort så mycket hela tiden...

Pratade med en jobbarkompis, S, idag. Vi delade rum i några år innan vi bytte lokal och vi blev väll inte vänner direkt men sitter man tillsammans så blir det naturligt att prata. Sedan jag blev sjuk så har vi inte sagt så mycket, förutom på sammankomsten i våras när han fått i sig lite alkohol. Men idag pratade vi lite, han hade sprungit Lidingöloppet och jag pratade om mina springplaner. Det var trevligt, men jag tror att folk har lite svårt att släppa bilden av mig som sjuk. Vilket jag iofs fortfarande är, men de behöver inte vara rädda för det...

Ska träffa H imorrn på lunch, äta veganpizza har jag bestämt. Sedan shoppa lite veganmat i specialaffären. Prata lite, ta en fika kanske. Socialisera helt enkelt.