Älsklingen är inte hemma än, men han lovade att komma hem vid elva. Han hade blivit övergiven av sina arbetskollegor så han har varit ensam hela dagen så han är inte lite sur på dem. Hans chef hade dock fått väldigt dåligt samvete över det hela, med rätta, så han sa att om älsklingen och jag åker någonstans i några dar så betalar han. En kortresa till en Europeisk stad i höst skulle inte vara fel, även om jag tror att just Paris är uteslutet.

Idag har jag roat mig med att titta på "Super Size Me" och "Children of Men". Väldigt bra filmer båda två men på olika sätt. Och ingen är någon som älsklingen skulle vilja se så det var bra filmer att se medans han var ute och slet för brödfödan   

Jag berättade förresten för älsklingen vad psykologen och jag kommit fram till igår, och även om jag inte förväntade mig att han skulle säga emot så hade jag hoppats på lite sympati. Han bara tittade på mig och sa "Men det visste vi ju redan". Visserligen sant, men jag ville bara ha en kram och lite "Jag älskar dig hur du än är". Vilket jag iofs vet att han gör, men det är trevligt att höra det ibland. Även om det är svårt att förstå varför, jag är allt annat än enkel att älska.

Tigern har morrat hela dagen, speciellt när ett par skor som jag har spanat inte inte längre fanns i min storlek. Jag hade inte tänkt köpa dem innan nästa lön hur som helst, men så fort jag såg att de var slut i rätt storlek så började tigern morra för fullt och jag fick panik. Vilket visar hur skadad jag är...

Är ensam med djuren nu igen, älsklingen var tvungen att jobba idag för han hann inte klart med allt igår. Han kom hem istället... Så nu leker jag hemmafru igen och tvättar duntäcke med tennisbollar. Får se hur det går.

Var med mamma och söta syster och firade mormor på förmiddagen, hon fyller 84 år idag. På det datum som aldrig kommer att glömmas bort på grund av många händelser i världen.

Mormor minns nog inte att vi har varit där, men hon blir väldigt glad när man kommer förbi trots att hon inte minns varför. Fick påminna många gånger att det var hennes födelsedag och hon blev lika glad varje gång. Man får vara glad för det lilla med Alzheimers.

När vi var där så ringde söta systers kompis, hennes mamma hade precis dött efter att ha varit svårt sjuk i cancer sedan årsskiftet. Väntat, men lika sorgligt för det. Hon fick beskedet en vecka efter att fosterdottern som bott där från sju års ålder gått bort i leukemi, 21 år gammal.

Det känns som att många omkring dör eller är sjuka, vet om många bekanta och välkända namn som har cancer eller någon annan potentiellt dödlig sjukdom. Jag bara hoppas att det inte kommer att slå mot någon i min närmre krets.

Pratade med K idag med, första gången sedan de kommit hem. Ångesten släppte (även om jag inte varför jag hade den till att börja med), mycket för att hon är en så jordnära och trevlig människa. Hon kan berätta om alla underbara saker de såg och gjorde utan att få det att verka skrytsamt. Varför kan inte jag vara en sån bra människa?

Längtar tills förkylningen är borta och foten bra, vill ut och röra på mig ordentligt. Det kanske får ordning på mig.