Idag är en bra dag, elefanterna har inte hoppat så mycket rep och tigern håller sig på avstånd. Efter jag tränat klart ringde syster o undrade om jag ville följa henne och vovvarna till en sjö i närheten för att svalka av de små liven och njuta i solen. Det ville jag såklart, så bara hem o pussa på älsklingen o smörja in mig med solskydd så var vi påväg. Inte så långt som tur var, det var väldigt varmt i bilen.

Vid sjön njöt vi allihop, men nog mest vovvarna. Inget folk i närheten så de kunde springa fritt som de ville och hoppa i sjön så mycket som det bara gick. Syster o jag satt på klippan och agerade bollkastare, och blev ganska nedstänkta när de små liven kom upp ur vattnet o skakade av sig. Men det gjorde inget.

  Mina fossingar njuter i solen.

  Utsikt från vår lilla bergsknalle.

När jag kom hem en timme senare så blev det glass o njuta i solen ett slag, men nu sitter jag inne o tar det lugnt. Hoppas att elefanterna o tigern håller sig lugna hela kvällen, den här känslan vill jag gärna ha kvar ett tag till.

Träningen gick bra igår, känns i hela kroppen idag. Ska snart iväg för dagens utmaning, Box 75 min. Med en ny ledare, får hoppas att det blir bra. Imorrn är det vila, hoppas på att jag kan få sova lite längre då, det har blivit lite ont om sömn den senaste veckan.

Mamma ringde igår o berättade att deras ena vovve, Kitty, ligger på Bagarmossen med förstorat hjärta och lungödem. Tyvärr vanligt bland cavalierer, hennes föregångare dog av samma sak. Förhoppningsvis så får de ordning på henne över helgen så får hon åka hem med hjärtmedicin o kan leva många år till. Hon är ju bara åtta år så hon har livet framför sig.

Får se hur vovve nummer två, Nova, klarade sig utan sin kompis. De blir väldigt fästa vid varandra, o Nova är så vek så hon känner sig nog ensam nu.

Vovvar har alltid varit en stor del i mitt liv, familjen skaffade sin första cavvis när jag var fyra och två år senare kommer nummer två som var min systers. Min första hund delade jag med pappa, Madonna, som var en dvärgschnauzer som kontrast mot de gulliga cavaliererna. Hon var världens bästa hund, men vi fick tyvärr låta henne somna in för 3,5 år sedan, 12 år gammal.

Nu har mamma o pappa två cavvisar och min syster har tre hundar, två Bedlingtons och en jaktlabbe. Ni kan läsa om dem alla i hennes blogg.

Nu har jag ingen egen vovve, innan hade jag inte tid och nu skulle jag inte orka med ansvaret att gå ut morgon, middag och kväll och däremellan aktivera. Då är det bättre med en katt som sköter sig mycket själv, men jag hoppas på många vovvar i framtiden. Minst fem   

Elefanterna är ganska lugna än så länge o tigern sover vid mina fötter. Jag hoppas att de håller sig på den nivån hela dagen, livet blir så mycket lättare då. Jag har medicin att ta om det skulle behövas, men jag är för envis för mitt eget bästa och vill klara det på egen hand. Inte alltid den bästa lösningen.

Idag har varit en ganska jobbig dag än så länge, jag ser fram emot att få träna och slippa elefanterna ett tag. En timme innan jag ska till gymmet...

Jag har rastlös ångest idag, måste hålla igång med något hela tiden. Har rensat i rabatterna, diskat o sångtränat. Ätit både frukost o lunch (duktig jag!) och pillat alldeles för mycket i ansiktet så jag var tvungen att sminka mig för att sluta. Och för att jag är fåfäng, det är inte så snyggt med stora röda fläckar i ansiktet. Jag älskar att pilla o peta o klia överallt, vilket inte alls är bra. Älsklingen gör allt för att få mig att sluta, men jag gör det utan att tänka på det för att få utlopp så det är svårt. Jag har fejknaglar för att jag var extrem nagelbitare, nu kan jag inte bita på dem. Eller, kan kan jag, jag har provat, men det smakar inte gott o är bara jobbigt. Så jag pillar istället. På jobbet tuggar jag på pennor, brukade konstant ha en penna i munnen. Måste ha sett riktigt roligt ut. Vad gör man inte för att bli av med tigern.

Har gjort min dagliga ångestövning med, som jag inte alls gör varje dag som jag borde för det är så jobbigt. 20 minuter med att tänka på sin andning och låta alla känslor o tankar komma som de vill utan att stoppa dem. Säkert inte så jobbigt för normala människor, men för mig med ångest är det väldigt jobbigt. Är stolt varje gång jag orkar. Jag hoppas att den hjälper i längden.

Sitter o funderar på om jag ska fläta om håret innan jag går, det ger något att göra tills jag får skutta iväg. Jag tycker om mitt hår, trots att det är tunt och råttfärgat i naturlig hårfärg (nuför tiden hennar jag). Skulle inte tacka nej till lite mer volym, dock, men har man fel gener så har man. Så får det bli, en ny utbakad fläta innan det är dags att gå kanske får elefanterna att sluta hoppa rep.

Vårt vackra körsbärsträd som blommar för fullt. Förra året fick vi ett körsbär, hoppas på några fler iår.

Katten tycker om det vackra vädret, men måste ibland söka skydd under rabarberbladen.

Det blev inte så mycket sovmorgon idag. Vaknade första gången kl fyra för att kissa, o kunde knappt somna om. Halvsov till halv sex, o var påväg ur sängen, men då kom katten o lade sig bredvid min kudde o somnade. Så jag låg o myste med kissen till halv åtta ungefär då en traktor eller liknande började väsnas utanför o väckte elefanterna på allvar. Och katten, så då gav jag upp.

Nu har jag pussat farväl till älsklingen och diskat lite till tonerna av Stina Nordenstam, And she closed her eyes. Funderar på frukost men är inte hungrig. Har inga planer för dagen förutom träning i eftermiddag. Mer disk, göra mina övningar från ångestgruppen, läsa lite i solen medan kissen jagar humlor. Hålla tigern på avstånd.

Precis hemkommen från träningen, 75 min box var det idag. Är helt slut i både armar och ben och ångesten var bortflugen under hela passet. Ända tills jag efter passet tänkte "Vad trevligt, ingen ångest", då kom den som ett brev på posten. Så nu är jag tillbaka på ruta ett igen, som alltid.

Älsklingen har inte kommit hem från jobbet ännu, men jag misstänker att han är påväg för det går inte att komma fram på mobilen. Jag hoppas han kommer snart för jag håller på att svälta ihjäl! En annan fördel med att träna är att man blir hungrig, vilket annars är svårt att bli med elefanter i magen o tigrar runt benen.

Imorgon blir det sovmorgon, hoppas jag iaf. Brukar aldrig bli det när jag vill, finns en risk att jag vaknar klockan fem bara för det. Träning blir det med på eftermiddagen, intervaller på löpband och Body pump. Snälla pappa har lovat att hämta mig efter så jag slipper ta bussen. Ja, jag är lite bortskämd, jag vet    

Nu ska jag gå o kolla vad kissen ylar för, hon vill säkert gå ut igen, o se om älsklingen går att nås så att jag kan få lite mat.

Idag har jag jobbat två timmar, var på jobbet redan halv nio för jag skulle få massage kl nio. Alltid bäst att komma i god tid då, och hinna få i sig något innan. Vi får massage var tredje vecka som förmån, och trots att jag bara jobbar 25% så får jag med. Jag kunde iofs få det även när jag inte jobbade alls, men eftersom jag inte klarade att gå till jobbet då så blev det inte så mycket.

Så jag satte på datorn o läste tidningen en halvtimme innan massage i en halvtimme. Sen satt jag o försökte jobba i trekvart innan jag lyckades göra lite copy-paste innan det var dags att gå hem. Den här veckan har varit ganska jobbig, men jag försöker låta bli att mata ångesttigern och går till jobbet o gör något åtminstonde. Imorrn är det fredag o då är jag ledig, mycket trevligt! Lediga fredagar har gjort mycket för att jag ska orka jobba de andra fyra dagarna.

När jag kom hem var älsklingen fortfarande o katten låg o mös under rabarberbladen. Kotten låg i sin filt som vanligt, han kommer bara ut när det är mörkt, tyst och kattfritt.

Så vi åt lunch tillsammans, o tittade på lite serie innan jag blev rastlös och klippte gräsmattan. Vi har en väldigt liten gräsmatta så vi klipper den med trimmer. Det blev nästa helt jämnt, men när trimmertråden gick av för andra gången gav jag upp o satte mig med katten o läste i solen istället.

Kissen ligger kvar utomhus, halvt under solstolen, medan jag har retirerat in en stund. Ska försöka orka vattna och fröa gräsmattan lite, sen ska jag iväg och träna och på så sätt bli av med ångestelefanterna ett tag. De försvinner när jag tränar, men bara under själva träningen. Sen kommer de tillbaka igen...

Trodde inte att jag skulle skapa en blogg, jag har kommit ur den uppmärksamhetskåta åldern, men jag minns så dåligt vad som har hänt och varför så jag måste skriva ner det någonstans. Varför inte en dagbok på nattduksbordet? Det var många år sedan jag slutade med det, efter en ex-pojkvän som läste över axeln o tolkade allt som han ville, och sedan dess har jag inte kunnat börja igen. Försökt många gånger, men det går inte. Men internet har jag tillgång till ofta, hemma, på jobbet o om vi åker på semester.

Så det här bloggen är mest för mig, och om någon annan vill läsa så varsågod.